Fredagen 13:e - sa du otur?

Just nu sitter jag framför datorn och tårarna sprutar.

I vintras dog en av lärarna på min skola i cancer och jag har just läst igenom hans blogg. Jag saknar ord. Det liv jag lever känns så meningslöst och patetiskt när man läser om allt han gått igenom. Jag tror inte det går att förstå hur det är att leva med en så allvarlig sjukdom. Det måste krävas ett enormt mod och en ofattbar livsglädje att fortsätta kämpa efter att ha hört läkarna säga att man bara har en månad kvar att leva.

Att läsa om en så otrolig människa kombinerat med tröttheten efter att ha varit "babysitter" åt min spanjor de närmsta dagarna gör det omöjligt att hålla tillbaka tårarna.

Jag vill bara avsluta med att säga Tack till alla som finns runt omkring mig! Jag hoppas verkligen att ni känner hur mycket ni betyder för mig allihop! Och sen tack till Erik, läraren, som hjälpte mig med matten på LC, vilket gav resultat!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0