attvarasuperman

....att det idag är exakt 2 veckor kvar tills min syster åker till Nya Zeeland i 1 år.
Min hjärna snurrar bara jag tänker på det.
Min mage känns konstig.
Hjärtat stannar till gör en stund.

Även om jag vet att Karin kommer ha skitkul kan jag inte låta bli att tänka på hur otroligtenormt mycket jag kommer sakna henne! Det känns så själviskt att säga att jag vill att hon ska stanna, men mina tankar pendlar verkligen från "GOOO KAAAARIIIIN!! GUUUD VAD JAG ÄR AVUNDSJUK" till "YES två garderober och två sängar - kan det bli bättre!!!" till "Vem ska jag skylla allt på när mamma och pappa är arga?!" till "Vem kommer laga pannkakor till mig på lördagmorgonen?" till "Vem kommer sminka mig när jag ska ut?" till "Vems rum kommer jag kunna sova i när jag är ledsen, rädd eller bara känner mig ensam?" till "Vem kommer jag kunna hyra 'Bratz the movie' med, köpa tre Ben&Jerrys med för att vi inte kunde bestämma oss och 1 kg godis" till "Vem kommer köpa schampoo och tandkräm och se till så att allt som behövs finns hemma?" till "Vem kommer jag kunna be om råd angående mina allra mest personliga och hemligaste hemligheter?" till "Vem kommer tjata på mig att vi ska spela sims?" till "Vem kommer dra ut mig på långa promenader?" till "Vem kommer jag kunna bråka med om hur texten till lejonkungen-låten egentligen går?" till "Vem kommer krama mig det hårdaste hon kan (vilket egentligen är 1/3 av det hårdaste jag kramas) och säga att jag är världens bästa syster?" till "Vem kommer låta mig ha mina fötter på hennes stol när vi äter middag?" till "Vem kommer skälla på mig för att jag inte slängt en tom flaska i badrummet?" till "Vem kommer skratta åt röran i mitt rum?" till "Vem kommer klaga på hur jag möblerat mitt rum för att hon har *en mycket bättre idé'?".

Jag kommer sakna dig så otroligt mycket! Det här inlägget var mycket jobbigare att skriva än jag trodde och jag har just gråtit över att Karin ska åka för första gången. Du är bäst min allra finaste syster.