attvarasuperman

Ibland känns det som om livet bara rusar iväg. Jag kan vakna upp och inse att det har gått en hel vecka medan det känns som om det bara gått en timme eller två. Jag vill komma ihåg mitt liv och känna att jag upplevde det jag ville uppleva.



Livet är som ett tåg. När livet går som fortast måste man vara extra snabb när man tittar ut genom fönstrena för att verkligen kunna njuta av det som finns på andra sidan rutan. Det som är så nära, men ändå så svårt att nå.

Jag vill hinna gå av på alla stationer, men inte missa tåget när det åker iväg. Ibland är jag för rädd för att verkligen gå av tåget och se vad som finns utanför den varma, trygga stolen, som jag sitter i.

Man måste våga chansa lite. Förhoppningsvis rycker någon i handbromsen om jag blir kvar på perrongen.